Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III's död: 1815-18211895 |
Otras ediciones - Ver todas
Svenska Vitterhetens Häfder Efter Gustaf Iii's Död: 1815-1821... Gustaf Ljunggren Sin vista previa disponible - 2019 |
Términos y frases comunes
Adlerbeth Akademien anmärkningar Atterbom blef blifva blifvit blott bref Carl Carl XII Dahlgren deraf derefter deremot derföre deri derom derpå dikter död ehuru Febr filosofien filosofiska fosforisterna framstälda Franzén företalet förf författare förklarade förtjenst gamla Geijer Geijers gifva Grafström granskning Gustaf gång Götiska förbundets hafva Hammarsköld Hedborn hjerta huru hvari hvarje hvars hvilka hvilket håll häftet Journalen Kalender katolicismen konst kristendomen lemnat Leopold lifvet Ling Lit.-Tid literatur literära Livijn Ljunggren läses läst Markalls meddelade naturfilosofiens nemligen ning ofvan Palmblad Palmblads poesien Poetisk Kalender poetiska pold Polyfem Posten Pris protestantismen psalmer qvick recension rigtad romantikern romantiska rätt Schelling Schröder Schwerin sjelf skalden skolan skref skrifver skrifvit sköna Sondén svar synes sång säger Tegnér Thorild tidning tvenne uppträdde Upsala utgaf utgifva utkom verkligen verlden vitterhet voro Wallin Wallmark Wiborg yttrade åsigter åter äfven älskade Ödmann öfriga öfver öfversättning
Pasajes populares
Página 416 - Vad mänsklighetens härlige ha sökt sitt hela sköna, rika liv igenom, väl är det värt att sökas av oss alla. O, det är skönt att sluta sig till dem, om också som den ringaste, den siste!
Página 516 - Pindens throner en sångarkung i utdödt hof, och harpan med de rena toner låg tystnad på hans arm och sof. Han var ej mer, som förr, den glade förtjusarn, hörd af stad och land, och mörkret, för att hämnas, hade uppå hans ögon lagt sin hand.
Página 244 - In summa, min trosbekännelse: Sorg är synd; ty existensens innersta är salighet. Gärna medger jag dock att det finnes renande smärtor, och kanske har jag alltför litet känt dem. Ty så outsägligt härlig har den varelse, som är, alltid förefallit mig, att jag velat tillbedja och dyrka den även i sin mest fallna avbild, och hava därför jord, himmel, natur och människa...
Página 163 - Valhallabarn med skarpa ögon och friska lemmar — oss vill man påtruga en poesi utan form och bestämdhet, en sjuklig gestalt utan märg och senor, med abstraktionens träsvärd vid sidan och bjällerkåpan på de dimmiga skuldrorna, en vålnad, som spökar omkring i månskenet och målar sina sammanflytande bilder — i molnen.
Página 172 - Förlåt mig, ädle Luther, om på en dag, som är helgad till din åminnelse, vid ett tillfälle så allvarsamt som det, då svenska församlingen firar religionens och tankefrihetens jubelfest, förlåt mig, om jag då nödsakats att vidröra tidens löjligheter. När grekerna fordomdags i Olympia firade Pelops'' högtid, agade de pojkar på hjältens grav.
Página 151 - Hejsan! Religionen är jesuit, menniskorätt jakobin, verlden är fri, och korpen är hvit, vivat påfven — och hin! Ut vill jag resa till Tyskland att lära dikta sonnetter till tidens ära Välkommet, nyår, med mörker och mord och lögn och dumhet och flärd! Jag hoppas, du arkebuserar vår jord, en kula kan hon vara värd. Hon är orolig, som mången annan, men allting blir lugnt, om hon skjuts för pannan.
Página 148 - Vänd bort ditt öga från förmörkad jord! här spökar tidens ande kring och blåser all merg ur benen, släcker tankens ljus i hjernans kamrar, der blir mörkt och öde, och hjertats friska källor torka ut. Ur medeltidens graf han stigit opp, en hotande, en olycksalig vålnad, med blod i händerna och vanvett i det skumma ögat. Akten er, han breder sin svarta jesuiterkåpa snart utöfver jorden; Nordens stjerna släcks, och trollen skratta i den hemska natten.
Página 416 - Allt snillrikt träffar som en blixt: det är ett ögonblickets barn, men ögonblicket utav dess verkan går igenom sekler. Tro ej det mörka är betydningsfullt, just det betydningsfulla är det klara. Betydelsen är som en spegelbild: den är ej till då intet öga ser den.
Página 152 - Lika högt som jag ogillar den nyss förflutna tidens otro, lättsinne och egoistiska löslighet, och fröjdar mig åt en, väl ännu mellan ljus och skuggor vacklande, men med Guds hjälp åter uppgryende tid af religion och kraft...