FÖRET AL. Att forntida handlingar och gamla minnesmärken rörande vårt Fädernesland fortjena med serdeles omsorg samlas och vårdas, har länge af hvarje upplyst Medborgare blifvit insedt. De utgöra hos oss icke blott föremål för Háfdatecknarens uppmärksamhet och källor för teckningen af en förfluten tids lynne; de äro äfven grunder för det bestående samhällsskicket, hvilket, utan några af främmande inkräktare påtvungna lagar, ännu bevarar de gamla Statsformerna, ehuru under andra namn, och jemkade efter serskilta tiders åsigter och behof. Den, som vill grundligen känna Sveriges regeringssätt och lagar, samt öfrige allmänna och enskilta förhållanden, måste derföre återvända till förflutne åldrars häfder för att finna orsakerna till hvad nu är, och huru öfvergången från forntiden till nutiden småningom bereddes. Då inga offentliga handlingar från Hedniska tiden äro att tillgå, som lemna någon omedelbar upplysning om vår då varande statsförfattning och allmänna inräṭtningar, så är det egentligen med Medeltidens skriftliga fornlemningar, som dylika samlingar kunna börjas, och andra omständigheter göra äfven denna tidpunkt vigtig i vår historia. Då undergick Svenska Staten en betydlig förändring genom den Christna lärans och dermed förenade stiftelsers införande. Nordens gamla lagar och sedvanor blefvo då, ehuru med bibehållande af deras hufvudgrunder, sammanfogade med den Catholska kyrkans lagstiftning och åsigter, och nya förhållanden både i statsangelägenheter och enskilte emellan blefvo följder häraf. En ny Konungastam hade uppstigit på thronen och med den många nya styrelsegrunder; nya samfundsklasser hade tillkommit, som erhöllo serskilta rättigheter samt deraf härflytande olika intressen, och genom skrifkonstens användande vid allmänna och enskilta förhandlingar blefvo dessa för en eftertid bevarade. Det måste då blifva af största vigt för historien att från denna tid samla de qvarlefvor, som vi ännu derifrån äga i behåll, ibland hvilka de så kallade pergamentsbrefven, innehållande dels Kongliga stadganden, dels dombref, köpe-, gåfvo- och bytesbref, testamenten och andra allmänna eller enskilta afhandlingar, intaga ett utmärkt rum; ty i dem uppenbarar sig samhällslifvet sådant, som det då var, der finner man huru lagarne tillämpades, och i hvilka former allmänna och enskilta ärender behandlades; man finner der hvarje tidehvarfs bruk, tänkesätt och sedvanor, dess varuvärden och myntförhållanden, med flera upplysningar, som förgäfves skulle sökas hos de gamla få och ofullständiga historiska författare, som tillhöra dessa aflägsna tider. Länge har man insett vigten och behofvet deraf att dessa öfver hela Riket kringspridde handlingar sammanbragtes. Härom vittna ej allenast Regeringens åtgärder, genom hvilka redan under K. GUSTAF I:s tid de i klostren och offentliga myndigheters vård varande Medeltidens handlingar blefvo tillhopasökte, och hvarmed ytterligare fortfors af Riks-Häfdesökarne och det sedermera inrättade K. AntiquitetsCollegium, så att icke mindre än 16,000 originalbref nu finnas förvarade & Kongl. Bibliotheket i Stockholm; äfvensom det i flera, dels allmänna, dels enskilta Bibliotheker och Samlingar befintliga, ofta betydliga antal af dylika handlingar intygar så väl Embetsverks, som enskilte personers nit och omtanka i detta afseende, hvarjemte en HADORPH, ÖRNHJELM, PERINGSKÖLD, BROOCMAN, m. fl. på sätt här längre fram kommer att närmare omförmälas, genom afskrifter sökt göra berörde urkunder mera tillgängliga. Emedlertid kunna dock dessa dyrbara samlingar ej frambringa tillbörligt gagn innan de, enligt hvad både våra grundligaste Fornforskare och våra bästa historiska Författare ifrigt yrkat, blifva i ett enda verk samlade och genom trycket allmängjorde, för att med lätthet och beqvämlighet kunna såsom ett helt granskas och jemföras. Genast från mottagandet af det mig nådigst lemnade uppdrag att dessa documenter afskrifva, och än mera i följe af den mig i nåder anförtrodde Riks-Antiquariebefattning, ansåg jag såsom en pligt, att söka tillvägabringa våra Fornhandlingars allmängörande på det de för Forskare måtte blifva användbara. Om än de med ett så stort arbete förenade kostnader för mig, såsom enskilt, syntes aflägsna verkställigheten af detta beslut, hade dock betraktandet af den beredvillighet, hvarmed dylika företag inom vårt fädernesland af det allmänna och enskilta blifvit emottagna och understödde, äfvensom den uppmärksamhet, hvarmed ibland andra K. Samfundet för utgifvandet af handskrifter rörande Skandinaviens historia och Utgifvarne af Scriptores Rerum Suecicarum Medii ævi omfattat ett sådant förslag samt flere andra uppmaningar underhållit mitt hopp, att utgifningen ej länge skulle behöfva uppskjutas, då en oförmodad omständighet påskyndade uppfyllandet af en bland mina lifligaste önskningar. Nu mera framl. Herr ALEXANDER SETON aulände åter till Sverige: han omfattade undersökningen af dess fornlemningar med den största varma. Med betydliga uppoffringar hade han samlat många märkvärdiga jordfynd, hvilka han till K. Witterhets, Historie och Antiquitets Academien tid efter annan öfverlemnade. I egenskap af denna Academies Secreterare, vann jag således med Herr SETON en personlig bekantskap, hvilken genom vår gemensamma tillgifvenhet för samma föremål ytterligare fortsattes. Under ett af våra samtal om historiska ämnen, utvecklade jag en gång mina tankar om nödvändigheten af ett Svenskt Diplomatarium, och min fasta föresats, att förr eller sednare företaga ett sådant arbetes utgifvande, men anmärkte tillika betänkligheterna dervid, då man icke kunde påräkna att afsättningen under en längre tid skulle ersätta kostnaderne. Då erböd sig Herr SETON, lifvad af ett sällsynt patriotiskt nit, att vilja bestå hela förlagskostnaden, om ett äfven i hans tanka så nyttigt företag derigenom kunde skyndsamt befrämjas, och jag beslöt att, under namn af Svenskt Diplomatarium, genast företaga arbetets utgifvande, för hvilket en |